De senaste dagarnas utveckling har gjort företaget till en av de hetaste aktierna på marknaden.
Den senaste tiden har det diskuterats mycket i investeringsvärlden om den enorma potentialen för uran och om vad som skulle kunna bli nästa stora uranfyndighet i Kanada. Ett av de företag som det varit mest diskussioner om är F3 Uranium (TSXV:FUU). Aktien har presterat otroligt bra sedan dess och ser ut att kunna gå ännu högre. I dag kommer du att presenteras för ett företag med ännu MER potential än F3 Uranium. Detta företag har EXAKT SAMMA ledningsgrupp som F3 Uranium, men har en mycket snävare aktiestruktur och ett börsvärde på endast 17 miljoner dollar.
Så om du som investerare letar efter en aktie med potential att ta fart bör du definitivt ta en titt på Strathmore Plus Uranium (TSXV:SUU).
Innan vi går vidare med detaljerna om Strathmore Plus Uranium är det bra att förstå makroutsikterna för uran som råvara.
Vad är uran?
Uran är ett radioaktivt material som kan lokaliseras och utvinnas i många länder runt om i världen. Det är en komponent i kärnklyvningsprocessen i kärnkraftverk, en industri som står för över 10 % av världens produktion av elektricitet. Uran är en ren förbränningskälla, eftersom en liten mängd kan producera samma mängd energi som kol, men utan samma skadliga miljöutsläpp.
Missuppfattningar om uran
Det finns många negativa missuppfattningar kring uran och kärnkraft. Kärnkraft betraktas ofta av allmänheten som en farlig eller instabil process. Denna uppfattning grundar sig ofta på tre globala kärnkraftsolyckor, dess falska koppling till kärnvapen och hur kärnkraftsindustrin framställs i populära tv-program och filmer.
År 2011 drabbades stora delar av Japan och området kring kärnkraftverket i Fukushima av en kraftig jordbävning och en efterföljande tsunami, vilket resulterade i den allvarligaste kärnkraftsolyckan sedan Tjernobylkatastrofen. Effekterna blev att reaktorerna smälte och att radioaktivt vatten släpptes ut, vilket tvingade invånarna i regionen att evakuera sina hem. Elproduktionen från kärnkraft, som tidigare stått för 30 % av all elproduktion i Japan, minskade efter katastrofen till endast 2 %. Alla kärnkraftverk i landet stängdes ner eller pausades, och andra länder blev också försiktiga med kärnkraftsproduktion och minskade sin verksamhet.
Som ett resultat av detta halverades uranpriset i princip efter 2011 och det har sedan dess kämpat med att komma tillbaka till tidigare nivåer.
Ett 25-årigt prisdiagram för uran visas nedan:
Under de senaste ett och ett halvt åren har uranpriset dock börjat återta en del av den förlorade marken och stigit från 20 till 50 dollar, i takt med att samhället blir alltmer medvetet om kärnkraftens betydelse för att uppnå målen om en grön och långsiktigt hållbar ekonomi.
Sanningen är att uran är en av de renaste och säkraste energikällorna som finns, och om vi som samhälle planerar att övergå till en grön ekonomi kommer kärnenergin att behöva spela en större roll. Världens el- och kraftbehov kan inte tillgodoses enbart med sol-, vind- och geotermiska energikällor. Dessa källor kan helt enkelt inte producera tillräckligt med energi.
Ett aktuellt exempel på detta är Kaliforniens kärnkraftverk Diablo Canyon, som just har fått ett bidrag på 1,1 miljarder dollar från den amerikanska regeringen för att förlänga kraftverkets verksamhet. Kärnkraftverket planerades tidigare att stänga 2025 men man beräknar nu att kunna hålla i produktionen i ytterligare ca 5 år. Detta skulle tillgodose efterfrågan på el och minska utsläppen av koldioxid i en tid då klimatarbetet intensifieras.
Senator Dianne Feinstein (D-Calif.) firade tillkännagivandet och sade i ett skriftligt uttalande att den federala investeringen “kommer att göra det möjligt för Diablo Canyon att fortsätta att producera koldioxidfri energi fram till 2030, vilket ger delstaten den tid den behöver för att få igång ytterligare förnybara energikällor och så småningom ersätta den energi som produceras av kärnkraftverket”. Denna kortsiktiga förlängning är nödvändig om Kalifornien ska kunna uppfylla sina ambitiösa mål för ren energi och samtidigt säkerställa tillförlitlig el.”
Kärnkraft är den mest tillförlitliga och renaste energikällan
Diagrammet nedan visar “kapacitetsfaktorn” för olika energikällor i USA. Kapaciteten är den mängd el som en generator kan producera när den går på högvarv.
Som du kan se har kärnkraften den överlägset högsta kapacitetsfaktorn i jämförelse med alla andra energikällor. Kärnkraftverken producerar maximal effekt under mer än 92 % av tiden av året, vilket är nästan två gånger mer än naturgas- och kolkraftverk och nästan tre gånger mer än vind- och solkraftverk.
Detta beror på att kärnkraftverk kräver mindre underhåll och är konstruerade för att fungera under längre perioder innan de behöver tankas upp (något som vanligtvis bara sker med ett intervall om ca 1,5-2 år) medan naturgas- och kolkraftverkens kapacitetsfaktorer i allmänhet är lägre på grund av rutinunderhåll och/eller tankning vid dessa anläggningar. Förnybara kraftverk anses vara intermittenta eller variabla källor och begränsas oftast av bristen på bränsle (dvs. vind, sol eller vatten). Därför behöver dessa anläggningar en reservkraftkälla, t ex storskalig lagring (som för närvarande inte finns tillgänglig i tillräckligt stor skala) – eller så kan de kombineras med en tillförlitlig baskraft som kärnkraft.
I verkligheten är kärnkraften den största källan till ren kraft i USA. Den genererar nästan 800 miljarder kilowattimmar el varje år och producerar mer än hälften av landets utsläppsfria el. Detta gör att man kan undvika utsläpp om ca 470 miljoner ton koldioxid varje år, vilket motsvarar utsläppet från ca 100 miljoner bilar.
Efterfrågan på uran ökar
Som vi har beskrivit ovan är uran en av de renaste och säkraste energikällorna som finns, och om vi som samhälle planerar att övergå till en grön ekonomi kommer kärnenergin att behöva spela en större roll. Världens el- och kraftbehov kan inte tillgodoses enbart med sol-, vind- och geotermiska energikällor eftersom dessa källor helt enkelt inte kan producera tillräckligt med kraft.
Regeringar runt om i världen tycks komma till denna insikt och t ex har det amerikanska energidepartementet köpt 300 000 pund U3O8, vilket är en fortsättning på den tidigare målsättningen att köpa 1 miljon pund med upp till 75 miljoner dollar i kontrakt för den strategiska uranreserven. Japan har också beordrat utveckling av nya kraftverk och även godkänt återstart av 17 stängda reaktorer, vilket markerar en historisk vändning av förtroendet för sektorn sedan Fukushimakatastrofen 2011. Vidare har Kinas kärnkraftsmyndigheter på nytt sett till att ökat byggkapaciteten för att kunna skruva upp sina mål för kraftverksbyggande till 10 nya reaktorer per år. Alla dessa händelser pekar mot en ökad framtida efterfrågan på uran.
Hur investerar man i uran?
Till skillnad från andra varor och råvaror som guld, silver och råolja är det inte möjligt att investera i eller handla med fysiskt uran på grund av dess radioaktiva natur. Aktiemarknaden är istället är ett alternativt sätt att få exponering mot denna råvara.
Strathmore Plus Uranium $SUU: En ledning med lång erfarenhet
Strathmore Plus är ett uranprospekteringsföretag med en expansiv portfölj av projekt i delstaten Wyoming. Bolaget checkar av alla boxar när det gäller analyser av gruvaktier: ett all star-ledarteam med en gedigen meritlista av tidigare framgångar, en fantastisk projektportfölj och en MYCKET stram aktiestruktur.
Ledningsgruppen
Den viktigaste aspekten när man analyserar ett renodlat prospekteringsbolag är ledningsgruppen, så det är den vi kommer att fokusera på först. Ledningsgruppens kvalitet är ett okvantifierbart mått men det är utan tvekan det viktigaste när man tittar på prospekteringsföretag. Om ledningsgruppen har haft framgång i det förflutna är det mer sannolikt att de kommer att de kan upprepa den framgången i framtiden, än att en oerfaren ledningsgrupp skulle lyckas med något liknande. Och här är det ingen tvekan, teamet på Strathmore Plus har en MYCKET STARK meritlista med enormt värdeskapande för aktieägare inom uranområdet.
För att helt förstå historien måste vi gå tillbaka till mitten av 2000-talet, då Strathmore Minerals (STM), som då leddes av Dev Randhawa & Ross McElroy, avknoppade sina kanadensiska och peruanska mineralegendomar till Fission Uranium Corp; ett dotterbolag som skapades av Strathmore Minerals. Fission Energy Corp (TSX:FCU) finns fortfarande kvar i dag och har för närvarande ett börsvärde på över 550 miljoner dollar. Här skapades massor av värde för aktieägarna.
2013, några år efter avknoppningen, sålde Strathmore Minerals (STM) sina urantillgångar i Wyoming som låg nära produktion till Energy Fuels, en av USA:s största konventionella uranproducenter och som levererar cirka 25 % av det uran som produceras i USA.
Det är viktigt att komma ihåg att denna transaktion gjordes i uranmarknadens bottenläge, vilket säger en hel del om teamets förmåga att skapa värde för aktieägarna, även när förutsättningarna på marknaden är riktigt tuffa.
Strathmores CEO Dev Randhawa och director Ross McElroy har vunnit många prestigefyllda priser inom den kanadensiska gruvindustrin. Randhawa och McElroy låg bakom både Waterbury- och Triple R- uranfyndigheterna i Athabasca Basin i Kanada, ett av världens största uranfyndighetsområden. Dessa män vet kort och gott hur man finner uranfyndigheter.
En annan del av teamet på Strathmore är John Dejoia, som är en av de mest erfarna urangeologerna i USA och som hjälpt till att förvärva alla Strathmores projekt. John har övervakat brytningen av över 20 miljoner pund uran i Wyoming och har varit verksam i branschen i nästan 50 år. En sann industriveteran.
För att göra en lång historia kort, denna ledningsgrupp är inte främmande för uranområdet, och de är inte heller främmande för framgång. De vet inte bara hur man hittar uran i marken, utan de vet också hur man skapar värde för aktieägarna, även under de tuffaste marknadsförhållandena. Denna ledningsgrupp har helt enkelt kunskaperna, vilket gör det intressant att ta en titt på alla andra projekt som de arbetar med, vilket leder till Strathmore Plus.
Strathmores Projekt
Strathmore Plus Uranium har flera uranprospekteringsprojekt som alla är belägna i delstaten Wyoming. Wyoming har historiskt sett varit den största producenten av uran i USA. Under 2018 producerade här 78 % av allt amerikanskt uran.
Wyoming är i princip USA:s motsvarighet till kanadensiska Athabasca Basin, förutom att borrkostnaderna är betydligt lägre i Wyoming jämfört med Athabasca Basin.
Det finns stora aktörer i omedelbar närhet av Strathmores markområden, såsom Cameco och UEC, som redan har resurser på flera miljoner pund i uppmätta och indikerade kategorier.
Strathmores Projekt
- Night Owl
- Agate
- Beaver Rim
NIGHT OWL PROJEKTET
Night Owl-projektet verkar vara huvudfokus för Strathmore Plus Uranium, och det med rätta. Detta är ett mycket lovande markområde som redan har visat sin potential i provtagningar. Den första undersökningen av fastigheten visade scintillometeravläsningar på 9 999+ CPS vid ytan.
Det område där undersökningen ägde rum var 400 fot långt och 30-50 fot bred. Avläsningarna varierade från 200 CPS-9 999 CPS. Scintillometermätningar kommer att fortsätta tills undersökningstillstånd erhålls. Den första omgången analysresultat i de fyra testade proverna innehöll 0,326 %, 0,283 %, 0,226 % och 0,189 % uran.
Det finns alltså definitivt uran i marken vid Night Owl. Den verkliga frågan blir: hur stort markområde i området kommer företaget att kunna samla ihop?
I ett nyligen publicerat pressmeddelande kan vi se att företaget faktiskt har utökat sin markposition efter de positiva analysresultaten från den senaste provtagningen. De måste verkligen ha gillat vad de såg i de första proverna – ett mycket positivt tecken.
AGATEPROJEKTET
Agate-projektet är ett projekt för in situ-utvinning (ISR) i urandistriktet Shirley Basin i Wyoming, som ligger söder om Camecos och gränsar till UEC:s markområden. Fastigheten består av 52 gruvanspråk och täcker 1 075 acres. Kerr-McGee, den tidigare ägaren, borrade minst 500 hål i det område som omfattas. Det finns alltså massor av data tillgänglig för dessa borrhål, data som för närvarande utvärderas.
Mineraliseringen är ytlig, från 15 till 150 fot djup och ligger under grundvattennivån och är lämplig för in situ-utvinning. Den genomsnittliga tjockleken varierar från flera meter till tiotals meter, med halter som varierar från 0,02 % till 0,18 % eU3O8 enligt de historiska gammaloggarna.
BEAVER RIM-PROJEKTET
Beaver Rim-projektet består av 131 gruvanspråk med en total areal på 2 706 hektar. Anspråken är strategiskt placerade i områden som tidigare efter borrning bedömts som mycket lovande för uranmineraliseringar.
Områdena gränsar till och ligger söder om Camecos Gas Hills uranprojekt som är fullt godkänt för in situ-utvinning. Historiska och färska rapporter tyder på att 50-100 miljoner pund uranresurser finns kvar i Gas Hills, med betydande potential i de mindre utforskade områdena söderut i Beaver Rim-området.
Företaget har fått ett borrnings- och prospekteringstillstånd.
AKTIERSTRUKTUREN
Förutom att Strathmore Plus har en mycket erfaren ledningsgrupp och en portfölj med förstklassiga fastigheter i Wyoming, är en av de bästa delarna med Strathmore Plus hur stram aktiestrukturen är. Ledningsgruppen har inte bara gjort ett utmärkt arbete med att sätta ihop en expansiv portfölj av uranprospekttillgångar i ett mycket eftertraktat område, utan ännu viktigare är att de har gjort det samtidigt som de har hållit aktiestrukturen väldigt stram.
Strathmore Plus har mindre än 35 miljoner utestående aktier och sitter på tillräckligt med kassa från en nyligen genomförd finansiering för att kunna arbeta vidare med borrning under 2023.
Med tanke på hur stram aktiestrukturen på Strathmore är kan man förvänta sig att aktiekursen kommer att röra sig MYCKET SNABBT om företagets borrprogram på någon av deras markområden är framgångsrikt.
Det här är en prospekteringscase, så den bär med sig en förhöjd risknivå, men kommer också med ENORM uppgångspotential.
